tisdag, 20 september - 2016

Min övertygelse om att världen INTE går åt helvete


Idag råkade jag tjuvlyssna på en konversation medan jag satt på ett café och läste. Det var en konversation som ägde rum mellan två äldre män och den kretsade kring diverse terrordåd som nyligen har inträffat, samt ett antal försämringar i välfärdsstaten som de två männen upplevde. En av männen sammanfattade det hela med att ”världen går åt helvete”, vilket fick starkt bifall från hans kamrat.

Just idag kände jag mig tyvärr inte tillräckligt modig för att ge mig in i männens konversation – det borde jag naturligtvis ha gjort – men jag vill åtminstone passa på att i det här forumet opponera mig en aning mot deras avslutande åsikt. Det är nämligen min bestämda uppfattning att världen inte är på väg att gå åt helvete – och jag tror även att det är högst olyckligt att människor går runt och tänker på det viset.

Här nedan vill jag därför lyfta fram tre huvudsakliga invändningar som jag har till männens tes och som jag önskar att jag hade bidragit med i deras konversation. Med lite tur kan författarprocessen av det här inlägget kanske hjälpa mig att nästa gång våga ta diskussionen direkt i verkligheten.

1. Det är vi själva som utformar världen.

Den främsta invändningen jag har mot uttalandet ”världen går åt helvete” är att det antyder att världen är någon sorts massiv naturkraft som inte går att påverka. Så är inte fallet. Världen är ingenting annat än vad vi själva gör den till, i synnerhet nu när vi människor har tagit över en så pass stor del av den. Det här innebär att det är vi själva som bär ansvar för den situation som världen befinner sig i. Världen ”går” ingenstans, det är vi som ”leder” den.

Jag tycker också att uttalandet antyder att man avsäger sig sitt eget personliga ansvar – att det är ”världen” som går åt helvete, snarare än att det är ”jag själv” som har lett den dit. Vem är det som skulle ha ansvar för världens välbefinnande, om inte vi själva? Innan man uttalar sig olycksbådande om världen bör man alltså, i min mening, rannsaka sig själv. Har jag själv gjort det som krävs? Har jag ens gjort ett försök till att förbättra världen?

Ett exempel på detta skulle vara någon som beklagar sig över den miljöförstörelse som idag pågår i världen. Här tycker jag att man ska fråga sig själv om man exempelvis källsorterar, om man väljer att cykla istället för att köra bil och om man väljer att köpa närproducerade varor. Man bör även fråga sig om man har vågat lyfta dessa saker med sina kollegor, sina vänner och sin familj i syfte att sprida medvetenhet. Allt det här är ofantligt svårt, men poängen är att miljöförstörelse är vårt eget fel. Det är ditt fel. Det är mitt fel. Det är inte ”världens” fel.

Samma resonemang gäller även om man klagar på sådana saker som terrordåd, väntetider i sjukvården, pensionssystemet och allt annat som man potentiellt kan önska vore bättre i världen.

2. Det händer vansinnigt mycket bra saker i världen.

En annan viktig invändning mot uttalandet ”världen går åt helvete” är att det ständigt händer mängder av bra saker i världen, vilket är något som vi är alldeles för dåliga på att påminna oss själva om. Jag är tämligen övertygad om att ”förbättringar”-sidan med råge skulle vinna över ”försämringar”-sidan, om vi företog oss att skriva upp alla större förändringar i världen som har inträffat i modern tid.

Jag känner mig inte kvalificerad till att skriva en vettig sammanfattning över alla de positiva saker som har skett i världen de senaste åren, men för att ge inspiration till wikipedia-läsning skulle jag exempelvis kunna lyfta fram bildandet av FN, magnetröntgenkameran, polio-vaccinering, Hans Rosling, månlandningen och datorer. Mänskligheten har i sanning lyckats åstadkomma en mängd revolutionerande saker.

Även en sådan sak som global uppvärmning tycker jag visar på mänsklighetens enorma framsteg. Hela konceptet ”global uppvärmning” är en relativt ny upptäckt och så vitt jag kan läsa mig till dök det upp ordentligt i debatten först runt 1986, det vill säga trettio år sedan. Jag tycker att det är helt sagolikt att mänskligheten på den korta tiden har lyckats samlas kring denna fråga och hunnit skriva en mängd avtal för att hantera situationen. Har vi gjort tillräckligt? Nej, absolut inte, men att över huvud taget visa en ambition till att gå samman och bekämpa globala problem känns inte indikativt för en värld som skulle vara på väg åt helvete.

3. En stor majoritet av mänskligheten vill inte att världen ska gå åt helvete.

Min tredje och sista invändning mot uttalandet ”världen går åt helvete” är att en överväldigande stor del av jordens befolkning inte vill att världen ska gå åt helvete. Missförstå mig inte, vi människor gör en hel del fruktansvärda saker – vi mördar, våldtar och bedrar. Däremot är det i princip inga av oss som aktivt vill sprida död, hat, terror, miljöförstörelse eller kärnvapenkrig. Tvärt om ser de absolut flesta av oss nog att mänskligheten helst ska fortsätta att få det bättre och bättre.

Poängen som jag försöker göra här är alltså att det inte finns någon egentlig anledning till varför världen ska gå åt helvete, eftersom ingen människa vill ha det utfallet. Det enda som krävs är att de människor som har förmågan att göra en skillnad, det vill säga du och jag, ser till att göra tillräckliga insatser för att eliminera möjligheten till att vi får en sådan utveckling i världen. Frågan är dock om vi är villiga att göra den uppoffring som krävs? Är vi villiga att offra vår tid och våra resurser till att förbättra världen? Eller tycker vi att det är acceptabelt att överlåta inflytandet till den marginellt lilla procent av mänskligheten som vill leda världen i en negativ riktning?

Det är inte någon komplicerad process att komma tillrätta med de problem som möter världen idag och vi har svaret på i princip alla de utmaningar som finns. Krig, svält, terrorism, hat, våldtäkter, miljöförstörelse, mobbing – det finns ingen anledning till varför de här sakerna ska behöva existera i dagens samhälle. Ingen av oss vill att de ska existera. Vi måste bara vara villiga att betala priset för att få dem att försvinna.

/Ponören

PS. Ja, det är fel att tjuvlyssna på andras konversationer. Ibland är det däremot svårt att låta bli.